Frestad till otrohet

Renkalven är fortfarande ett ljuvt minne i min mun.
Jag vill att köttbitarna ska vara där igen. I munhålan. Helst redan nu.

Men P är i Göteborg onsdag och torsdag. Därav vårt byte av lunchdag igår. Tänk om jag skulle frilansa lite på Arirang själv imorgon. Är det ett svek mot vår pakt och vårt löfte om förnyelse? Jag längtar trots allt efter det tunt skurna köttet i sin makalösa marinad, efter de syrliga grönsakerna med sitt tuggmotstånd, de slippriga nudlarna, det mättande riset och inte minst de mjälla äggen (alltid extra ägg, alltid!) som vilar ovanpå alltihop likt två inbjudande men lagom loja glädjeflickor.

Förlåt men jag tror att jag går dit.

/O.