Röda linjens smultronställe

En lantlig idyll – eller låtsaslyx i förorten? DKIM bokar tvårätters affärslunch på Restaurang Landet vid Telefonplan!

Du som är från landet, hur känns Telefonplan?
– När Konstfack flyttade hit skulle detta bli Stockholms Marimekkopalats, typ. Det har jag svårt för. Sanningen är ju att utvecklingen kom igång när Ericsson varslade en massa folk som blev arbetslösa. De satsningar på kultur som jag har konsumerat här ute har varit välvilliga men bedrövliga. Tunnelbanan brukar braka ihop av allt folk. Jag minns en festival som skulle hållas i en fabrikslokal. Den hade hajpats så mycket att kön var två kilomter lång när jag kom. Jag flydde för att jag höll på att klämmas ihjäl av en massa tonåringar som halsade Kronan-öl. Och varje gång man ska gå på konsert på Landet är det ju packat med folk. Fast en gång, det var på min födelsedag, fick jag prata med Idde Schultz.

Jag har intervjuat Iddes mamma, faktiskt.
– Jaha, om vad då?

Det säger jag inte. Vilken erfarenhet har du av maten då?
– Ingen. Men en gång vände jag i dörren när jag såg menyn. Det var så konstig mat. Jag har alltså druckit desto mer. Men kanske har de bytt ägare sedan dess.

Pilgrimsmussla.

Så hur kändes det nu?
– Jag är väldigt positivt överraskad. Föll genast för pilgrimsmusslan och vildsvinet på min affärsmeny. Särsklit svartrotskrämen var uttrycksfull i konsistensen, nästan som jordnötssmör.

Vildsvin.

Apropå pilgrimsmusslan. Du skar en liten bit och puttade över till mig så att jag fick smaka. Är det alltid okej att göra så?
– Nej, det är amatörmässigt. Men jag gjorde det diskret. Jag har ett minne från min barndom, så fort man skulle äta något gott, en bakelse en pizza eller bara en kaka, som var köpt, skulle min syster dela upp den i delar så att alla skulle få smaka på allas. Så gör hon fortfarande. Det har närt ett behov hos mig att få ha mina delikatesser i fred.

Desto mer hedrad känner jag mig inför detta undantag.
– Ja, men hade du själv frågat hade du fått nej. Som du märkte ville jag inte smaka på din kalvleverpaté. Det hela måste bottna i att jag själv vill dela med mig av min smakupplevelse. Inte att du är rädd att missa något. Det är enfaldigt. Hur smakade förresten paten?

Kalvleverpaté.

Utmärkt. Djup, smörig och med en härlig textur. Cumberlandssåsen var fruktig utan att vara påträngande. Innan du kom satte sig Kristoffer ”Kobra” Lundström med ett sällskap vid bordet bredvid. De kollade in menyn, men reste sig sedan och gick. Vad kan det ha handlat om?
– De kan omöjligt ha blivit missnöjda med innehållet på menyn. De tyckte kanske att det var dyrt. Men vanliga lunchen kostar 95 spänn och det klarar varje statsanställd tjänsteman. Kanske han är veggo?

Tänk dig nu att landet är en kvinnlig konsthögeskolestudent. Hur gammal skulle hon vara?
– Över 24 åtminstone.
Vilken inriktning skulle ha på sina studier?
– Design, men målande på fritiden.
Vilken kändis skulle hon helst ha sex med?
– Frida Kahlo. Men eftersom hon är död: Fredrik Sahlin, förmodligen.