Årets gästbloggare del 1 (av 2)

Med P i exil får O kalla in förstärkning för att DKIM-bloggen inte ska självdö. Bord bokades för fyra barndomskamrater på trendiga pintxos-plejset Boqueria i MOOD-gallerian. Den som svarar på frågorna är M, internationellt efterfrågad IT-arkitekt med ett bultande humanisthjärta innanför den välskräddade skjortan.

1. Du anlände till restaurangen först och upptäckte att min bokning inte fanns i systemet. Erkänn att du trodde det var jag som sjabblat?

Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro men har kommit fram till att jag lägger det bakom mig genom att ge både dig och restaurangen skulden.

Sikromstoast.

2. Hur tyckte du att personalen hanterade den uppkomna situationen?

Bra! Bemötandet är king och de lät det aldrig råda någon tvekan om att de skulle fixa ett bord inom kort, dessutom genom att klädsamt ta på sig ditt misstag. Att det sen tog en liten stund längre än inom kort innan vi fick bordet hade jag glömt bort tills nu.

Ankleverterrin.

3. Vi var 4 vänner (f d förortskillar, dock med stabil social tillhörighet i medelklassen), som skulle äta. Hur väl smälte vi in bland övrigt klientel?

Hade du frågat servitrisen så tror jag att hon skulle ha sagt att vi smälte in väl, men med en viss utsöndran av ängslighet för att inte kvalificera sig till den in-crowd som ägde stället. Frågar du mig kände jag en viss ängslighet för att inte kvalificera mig bland mina vänner. Men båda typerna av ängslighet har nyanserats med åren och fått en patina av att vi nog duger. På en bra dag.

Tonfisk.

4. Menyn består av smårätter, "pintxos". Märkte du att jag hela tiden försökte flika in att jag minsann vet allt om detta genom mina resor till San Sebastian i Baskien? Störde du dig i så fall på det?

Jag lär av mästarna - din San Sebastian-referens var välkomponerad även med dina mått mätt. I en och samma mening lyckades du positionera dig som en världsvan gourmet (vilket vi alla vet att du inte är men gärna vill vara), dela med dig av återanvändbara oneliners (cava är bara ok om man äter spanskt) samt krydda med en exakt touch av outtalad självdistans för att ta lagom mycket avstånd från det du just sagt. Jag har redan börjat öva.

Spädgrisporchetta.

5. Maten då? Vad var bäst och sämst bland dina val? Motivera?

Hamburgeretan var en besvikelse, mest för att en kollega hade haussat den på förhand. Spädgrispanchettan var med beröm godkänd, kantarellsoppan och lammnacken likaså. Stabil leverans rakt igenom.

Torskkind med brässerad oxsvans.

6. Vi splittade nota och landade på 550 kronor per person. Då gick en flaska cava och ett par bira. Prisvärt?

Min spontana reaktion när notan kom in var att det var tämligen prisvärt! Det blev rätt mycket mat för pengarna till slut.

7. Till sist. Om du skulle ge Bouquerian en referens av sexuell natur – vilken skulle det vara? 

Vänner man ser för sällan, ett sprudlande perfekt kaos i lokalen runt om oss, dyrköpt men väl värt det. Sällan, sprudlande, dyrköpt men värt det? En facial, förstås.