Veckans lunch inställd

O. åker till Bryssel över valborg, P. är överhopad med arbete. Veckans lunch är därför uppskjuten och såväl testarna själva som DKIM-läsarna sörjer lite grand.

O. tänker passa på att luncha lite på frilansbasis i Europas huvudstad. Och åtminstone en Moules Frites måste han väl dunka in, vid sidan om ett par kalla Leffe.

Men håll med om att Belgiens nationalrätt - blåmusslor med pommes frites - måste tillhöra ett av världens jävla sjukaste matpåhitt.

/O.

Lyxig fotmassage till lunch

Det är O som har fixat veckans setup.

Några uppvärmningsfrågor till att börja med. Vad är det konstigaste du någonsin ätit?
– Snigel tror jag.

Vilket väljer du: att aldrig mer äta ketchup eller aldrig mer senap?
– Aldrig mer senap. Jag äter ketchup till nästan allt. Igår kombinerade jag med pesto. En smaksensation till färskpasta och falafel!

Vilket kött är godast?
– Torkat; serranoskinka eller parma.

Vilka var dina farhågor och förväntningar inför veckans lunch?
– Förväntningarna var storslagna. Farhågorna få. Allt slogs omkull när du frågade om jag var ren om fötterna innan vi skulle gå. Det var jag inte eftersom jag hade cyklat över hela stan i flera timmar för att gå i sportaffärer. Jag var hungrig också.

Vi började med en aktivitet som inkluderade kuddar, hudkontakt och tigerbalsam. Hur kändes det och vad kan du berätta?
– Jag kan avslöja att det var en fotmassage på thailändskt vis. Jag är väldigt kittlig och jag tror att massören tyckte att jag var stel och spänd. Hon pratade på thai med sin kollega och fnissade och jag tror att de skämtade om mig.

Sedan föreslog du själv att vi skulle äta på Arirang?
– Ja, det finns ju ingen bra thaikrog i närheten, så koreanskt kändes mest närliggande rent kulturellt. Man vet ju att det knullar i munnen!

Berätta om din bibimbap?
– Jag tog en liten idag. Men jag tror att den stora portionen gör sig bättre, faktiskt. Man får mindre av allt i den lilla. Jag gillar bäst den smörstekta spenaten och glasnudlarna. Bläckfisken var lite seg idag. Kycklingen brukar vara torr. Tar nog biffen nästa gång.

O:s bibimbap. Biff, stor portion, extra ägg. Den ska P ta nästa gång.

Hur mycket pengar uppskattar du att vi pumpat in i detta etablissemang de senaste åren? Och tycker du att vi får motsvarande service?
– Säg 400 i veckan i 6 månader. Det ger 8240 bara på den tiden. Lägg till att vi ibland tar dubbla Asahi. Så 10 000 senaste halvåret. Sen kan du räkna ut själv.

Om restaurang Arirang vore en sexuell läggning?
– Semesterflirt.

En ställning?
– Bakbunden i trapets.

Ett hjälpmedel?
– Raffset.

Underbar utsikt - grandios matbesvikelse

P hetsar med O på lånad cykel och vi ger oss ut den Stockholmska vårluften. Tar oss längs den livsfarliga Sveavägen – via rondellen och nära döden på Segels torg – neråt allt finare kvarter. Till Grands veranda! Vi parkerar de skabbiga cyklarna bredvid en blänkande XC90 och kliver in.

Det var ett traditionellt val. Blev du besviken?
– Inte alls. Glatt överraskad snarare.

Min huvudrätt var lite smaklös. Var din också det?
– Ja, verkligen. Smaklös är ordet. Förrätterna var väldigt stilrena och snygga i smaken. Därför blev magplasket så mycket värre när varmrätterna kom in. (Se kommentarer längre ner). För över 800 spänn måste man kunna vänta sig mer!

Portiern hade hög hatt. Hur värdesätter du det på ett lunchbrasserie?
– Om man inte matchar det med ångande servetter för gästerna att fräscha upp sig med – då är jag gärna utan hatt.

Utsikten över slottet var magnifik. Hur viktigt är ljusinsläppet på en restaurang tycker du?
– Viktigare än jag någonsin tänkt på tidigare. Utsikten, ljuset och rymden på Grands veranda är underbar. Tillsammans med ditt sällskap den verkliga behållningen av hela lunchen.

Är det över lag för mörkt på Stockholms krogar?
– Nu föreställer jag mig att det är så. Men man får inte glömma att när det handlar om middag så kan det också finnas ett värde i mer dämpat ljus.

Om Grans Veranda vore en sexuell läggning?
– Frivillig avhållsamhet.

Ett sexhjälpmedel?
– Fördröjningskräm.

En ställning?
– Kan ej svara.

Utsökt krämig majssoppa med räkor och (överflödig och uppmicrad) vårrulle.

P:s bruschetta - enligt uppgift utsökt.

Men vad är detta? Med P:s huvudrätt börjar besvikelserna. En trött majskyckling och en direkt pinsamt grå och tandlös rotfruktspuré.

Havskatten går an, men varför serveras den med sönderkokt Uncle Bens-ris och en reduktion på gårdagens saftsoppa? Mangosalsan kunde inte ens Mat-Niklas gjort mer förutsägbar.

Vi rundar av med varsin bärtartlette från kondisvagnen. Men hade gärna varit utan.

En skål torra geléhallon anländer med kaffet. Att anrika Grand Hotel är ute på så djupt vatten gör oss beklämda. Vem vet vilka fingrar som varit där? Om vi skulle låta labb-topsa i det där glaset skulle vi antagligen hitta höga halter av tyskt tanturin.

Uppdrag: Karen's last Ziti

När Bobby Bacalas hustru Karen dör i en bilolycka sparar han hennes sista ziti* så länge som möjligt. Smaken av den är smaken av henne. Tårarna trillar utför hans feta maffiakinder när han till sist väljer att plocka formen ur frysen.

Helgens projekt var att återskapa denna ziti i ett vanligt svenskt radhuskök. Det gick så jävla bra att det kändes som om Tony Soprano när som helst skulle knacka på dörren och kräva att få komma in och slå sig ner.

Receptet kan rekvireras av undertecknad på begäran.



*Ziti = ugnsbakad pasta penne med mustig tomatsås, italienska köttbullar, parmesan och mozzarella.






/O.

(Ja, ja - folket skriker efter liknelser. Om man säger så här:
– Zitin smakar som ett fulländat äktenskapligt samlag efter fyra dygns fulfestande på Bada Bing.)

Härliga Hälsingborg

I slutet av Mäster Samuelsgatan, nästan nere vid knarkslummen på Vasagatan, ligger ett oväntat etablissemang...

Det var min tur att välja restaurang idag. Vad hade du för förväntningar och farhågor?
– Jag hoppades på klass – och många förväntningar infriades. Men trerätters hade jag inte räknat med.

Första intrycket av restaurang Hälsingborg?
– Att de stavade fel. Det stavas Helsingborg. Hade aldrig hört talas om etablissemanget.

Personligen är jag inte förtjust i den där typiska niveakrämen (smör vispad med grädde) som alla restauranger kör just nu till brödet. Men här bryner de smöret först, vilket ger en lite kanderad touch. Din reflektion?
– Ett lyckokast.

Vår servitris var ouppmärksam vid ett par tillfällen, tyckte jag?
– Ja, hon missade skedarna till soppan. Sade att hon tyckte att vi fick förrätten för snabbt. Det senare ska hon inte klandras för. Bra mat tar tid. Men att missa skedarna är ett fatalt misstag.

Förrätten?
– En utsökt hummersoppa med krutonger och en tjock kräm. Det såg ut som om den var gjuten i sin vackra drejade tallrik!



Varmrätten?
– Ankan var hårt lagad och föll nästan sönder. Benpiporna var tömda på märg, som eventuellt hällts ner i såsen. Tagliatellen blev närmast exotisk i denna mustigt lantliga anrättning.



Efterrätten?
Päronen kunde mormor skurit med osthyveln redan 1928 i allmogeköket. Glassen var utsökt kryddad med kummin. Gammaldags klassisk, men classy. Passade med capuccino till.

Vi brukar ju göra dra en del sexuella paralleller. Hur tänker du kring detta i det här fallet?
– Om Hälsingborg var en sexuell läggning: S/M och otrogen i hemlighet.
– En ställning: Stående på logen en solig sommardag.
– Ett sexhjälpmedel: Piska.

Nästa vecka väljer du. Kan du ge några ledtrådar kring det?
Jag har två alternativ. Har du hört ramsan _ _ _ _ _ , Berns och Spy Bar skrikas på förfesten? Om inte kan du fundera över vilka bokstäver som passar in på de fem tomma sträcken. I så fall väljer jag det andra: _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _.

Elverket nästa

Själv har jag bokat bord på Elverket.

Första stoppet ur gourmetguiden "Eat sweden".

Ha så kul med anklevern.

/P

Helgen är här

Nästa veckas lunch är bokad. Den blir både regional och ytterst central, om man säger. Jag tror att P kommer bli nöjd. Som det lyxfnask han trots allt är.

I helgen ska ska det unnas. Möjligen öppnas en burk anklever och toppas med kanderad rödlök och en klick äppelgelé ikväll. Troligen tinas en burk löjrom på lördag och får då sällskap av en råraka (pressa alltid ur vätskan ur potatisen ordentligt för att få maximal krispighet!). Säkerligen dricks det riesling till alltihop.

/O.

Hummer med vaniljsås

"En riktig Bearnaisesås är inte att leka med" svarar Leif Mannerström på frågan om sin favoritsås. Han hävdar också att hummer med vaniljsås är en utmärkt kombo. Läs hela DN-chatten med krögarkungen här.

Om nästa onsdagslunch varit förlagd till Göteborg vore ju Sjömagasinet ett givet val förresten. Så är det nu inte. Och jag har fortfarande ingen aning om var jag ska boka. Lämna gärna ett förslag i en kommentar.

/O.

Frestad till otrohet

Renkalven är fortfarande ett ljuvt minne i min mun.
Jag vill att köttbitarna ska vara där igen. I munhålan. Helst redan nu.

Men P är i Göteborg onsdag och torsdag. Därav vårt byte av lunchdag igår. Tänk om jag skulle frilansa lite på Arirang själv imorgon. Är det ett svek mot vår pakt och vårt löfte om förnyelse? Jag längtar trots allt efter det tunt skurna köttet i sin makalösa marinad, efter de syrliga grönsakerna med sitt tuggmotstånd, de slippriga nudlarna, det mättande riset och inte minst de mjälla äggen (alltid extra ägg, alltid!) som vilar ovanpå alltihop likt två inbjudande men lagom loja glädjeflickor.

Förlåt men jag tror att jag går dit.

/O.