KB smakar som på bättre bordell

De senaste veckornas krogval bildar en gastronomisk bermudatriangel på Norrmalm. Efter förra veckans utsvävning på Riche har vi tagit oss hundratalet meter söderut - till Konstnärsbaren.

Jag tyckte att du grymtade förtjust när vi klev in på KB?
– Ja, jag vill gärna vara en person som förknippas med att hänga där. Tyvärr blir det alltför sällan. Det är inte så många konstnärer som har lust att pröjsa 67 kronor för 40 cl Staropramen. Jag skulle gärna vilja vara en författare som verkade mellan 1935 och 1955. En klassisk autodidakt. Just nu läser jag Olof Lagercrantz bok "Om konsten att läsa och skriva". Vi skulle nog varit kompisar och suttit på KB.

Du har många känningar i konstvärlden. Vilken cred har KB där?
– Marginell tror jag. En konstnärsvän kom nyligen hem från en galleriresa till London. Han slogs av hur rädda europeiska konstnärer är av att bli förknippade med måleri. De gjuter betong över oljan. Bokstavligt, alltså. Jag tror att det bygger på en rädsla för gammaldags konstnärstradition. Vore de diktare vare de språkmaterialister. Jag tror att de hellre hänger på Berns än på konstnärsbaren. I USA däremot är målarna klassiskt skolade oljekonstnärer. New York artists som Eddie Martinez och Brett Wilson skulle nog gilla KB, de sitter ofta på Rabarber när de ställer ut i Stockholm.

Reflektioner kring övrigt klientel?
– En spansk farbror vid bordet bakom din rygg beställde in en flaska Retzina till lunch. De andra passade inte in. En pratade om sin SUV.

Jag tyckte mycket om vår servitris. Hon måste varit med redan när GAN var ung?
– Ja, hon var duktig. Verkade dansk på nåt sätt.

Jungfruröra med matjessill åt vi båda två. Kommentar?
– Gammaldags konstnärsmat. Bra till starköl och nubbe mitt på dagen. Liten, kompakt och fräsch.

Oxbringa för en som var vegetarian för bara några månader sedan, minsann?
– Ja, det var en upplevelse. Köttet smalt i långa tjocka trådar i munnen. Det var torrt, men ändå saftigt och tillräckligt smakrikt för att inte behöva mer än några primörer och rödbertor som sällskap.

Notan slutade på 900 inklusive dricks. Prisvärt eller inte?
– Med tanke på att det var trerätter med espresso och fyra mellanöl får det betraktas som helt okej. Men varken maten eller stämningen var i Prinsen-klass. Jag hade faktiskt förväntat mig att vi skulle få sitta i restaurangdelen och inte i baren. Så blev vi förpassade till baren som om det vore samma sak.

Och till sist – om KB varit en samlagsställning?
– Bakifrån på bordell.
Ett sexhjälpmedel?
– Röd sammet på väggarna. Och divan! Möjligen med syfilis som följd.

Kalvfärsjärpar med potatispuré.

Oxbringa med primörer.