Underbar utsikt - grandios matbesvikelse

P hetsar med O på lånad cykel och vi ger oss ut den Stockholmska vårluften. Tar oss längs den livsfarliga Sveavägen – via rondellen och nära döden på Segels torg – neråt allt finare kvarter. Till Grands veranda! Vi parkerar de skabbiga cyklarna bredvid en blänkande XC90 och kliver in.

Det var ett traditionellt val. Blev du besviken?
– Inte alls. Glatt överraskad snarare.

Min huvudrätt var lite smaklös. Var din också det?
– Ja, verkligen. Smaklös är ordet. Förrätterna var väldigt stilrena och snygga i smaken. Därför blev magplasket så mycket värre när varmrätterna kom in. (Se kommentarer längre ner). För över 800 spänn måste man kunna vänta sig mer!

Portiern hade hög hatt. Hur värdesätter du det på ett lunchbrasserie?
– Om man inte matchar det med ångande servetter för gästerna att fräscha upp sig med – då är jag gärna utan hatt.

Utsikten över slottet var magnifik. Hur viktigt är ljusinsläppet på en restaurang tycker du?
– Viktigare än jag någonsin tänkt på tidigare. Utsikten, ljuset och rymden på Grands veranda är underbar. Tillsammans med ditt sällskap den verkliga behållningen av hela lunchen.

Är det över lag för mörkt på Stockholms krogar?
– Nu föreställer jag mig att det är så. Men man får inte glömma att när det handlar om middag så kan det också finnas ett värde i mer dämpat ljus.

Om Grans Veranda vore en sexuell läggning?
– Frivillig avhållsamhet.

Ett sexhjälpmedel?
– Fördröjningskräm.

En ställning?
– Kan ej svara.

Utsökt krämig majssoppa med räkor och (överflödig och uppmicrad) vårrulle.

P:s bruschetta - enligt uppgift utsökt.

Men vad är detta? Med P:s huvudrätt börjar besvikelserna. En trött majskyckling och en direkt pinsamt grå och tandlös rotfruktspuré.

Havskatten går an, men varför serveras den med sönderkokt Uncle Bens-ris och en reduktion på gårdagens saftsoppa? Mangosalsan kunde inte ens Mat-Niklas gjort mer förutsägbar.

Vi rundar av med varsin bärtartlette från kondisvagnen. Men hade gärna varit utan.

En skål torra geléhallon anländer med kaffet. Att anrika Grand Hotel är ute på så djupt vatten gör oss beklämda. Vem vet vilka fingrar som varit där? Om vi skulle låta labb-topsa i det där glaset skulle vi antagligen hitta höga halter av tyskt tanturin.