Barcelona del 5: I smårätternas rike

Under en vecka i Barcelona hinner man äta sig igenom en diger flora av tapas. Husmanskosten står sig bra i konkurrens med de lyxigare smårätterna. P förklarar varför.

Vilken av våra tapasmåltider i Barcelona kommer du att minnas längst?
– Den hela måltid jag kommer att minnas längst är den i El Raval. Vi hade promenerat länge och var utsvultna. Så hamnade vi på något som nästan verkade vara en barkedja, vid ett bedagat torg. Stället hette typ "Ginos" eller något liknande. Men maten var ytterligt genuin, precis som stämningen. Där och då återupptäckte jag en nygammal favorit: pimientos del padrón. Alltså hårt stekta gröna småpaprikor, peppers, i olivolja och salt. De är saftiga och krispiga på samma gång! Vi beställde också jättelika köttbullar, svindyra gambas picantes och en undermålig tortilla.
– Men de enskilda rätter jag bär med mig är langustinerna på Inopia, som man åt med skalet på. Den är tätt följd av ibérico-carpaccion med gåslever och senap från Cuina Santa Caterina. Vi har också tryckt i oss mängder av friterade calamares, som har hållit en hög standard varje gång.
Okej, du vill inte att jag ska ställa fler frågor eller?
– Jo, jag svarar så gärna!
Tack, jag märker det. Jag har ont i handen efter att ha antecknat allt det där. Nåväl, vi har ju ätit lite pinxos också. Vad tycktes?
– Jag undviker helst pintxos, alltså baguetteskivor fyllda med majonäsblandningar. Det är exotiskt men osmakligt. Efter att ha besökt San Sebastian med O lovade jag att aldrig mer äta sådana. Finns det en meny ska man alltid gå på det som tillagas a´la minute! Det har faktiskt aldrig hänt att en pintxo har tillfredställt mina grundläggande behov av njutning och kvalitet. Inte ens i Barcelona…
Du har ju bott och verkat i huvudstaden Madrid tidigare. Skiljer sig tapasutbudet mellan Spaniens två största städer?
– Ja, närheten till havet gör naturligtvis att att utbudet av fisk och skaldjur är bättre här. Dessutom är min erfarenhet att innovationerna i det madridska köket befinner sig på cro magnon-stadiet i jämförelse med Barcelonas, som ju känns påhejat av både Baskien och den egna regionens traditioner av kreativitet. Med restauranger som El Bulli i närområdet är svansföringen hög. Det är en hederssak att lag god mat, helt enkelt. Ändå är mycket av det som ska vara nytt, trixigt och häftigt ganska förutsägbart. Då står sig enkel husmanskost som friterad calamares och pimientos del padrón väldigt bra.
Vad har du blivit mest överraskad av?
– Att mitt begär efter manchego har stillats. Första dagen köpte jag två rejäla, lagrade bitar i en saluhall. Jag visste att jag kunde få några skivor precis när jag ville. Då försvann all stress. Nu är jag inte ens sugen!