

Allt började med att vi såg en färsk tonfisk på marknaden. Efter det ville jag inte äta något annat. Kände du likadant? Varför köpte vi i så fall inte varsin ordentlig filé och stekte upp hemma?
– Du var så inriktad på jámon iberico och manchego! Jag hade kunnat övertala dig om att köpa färsk tonfisk, men ville att du skulle få vara så där barnsligt glad över din torkade skinka och din lagrade ost. Och jag var inte så sugen på att laga mat heller. Jag ville gå ut.
Nästa kväll, på Inopia, gjorde du resans bästa beställning. Din tapasradar gav maximalt utslag när du såg menyn. Vad fick du?
– En toast med tunt skuren, lätt, lätt, lätt halstrad tonfisk som låg på en gegga av wasabi och dijonsenap. Ovanpå: olivolja, citron, salt, peppar och krasse. Det var himmelskt. Om en orgasm hade smak skulle det vara den här!
Var det därför du genast beställde en till?
– Självklart!

– Nej, inte samma smakupplevelse, men fortfarande sjukt god.
Var det respekt för råvaran eller ren idioti att servera guacamole utan vitlök?
– Möjligen respekt mot fisken i så fall. Men det blev tradigt i längden.
– Nej, inte riktigt. Det var gott, men ett högt pris för vanlig sushi där riset tillåts regera fullständigt.
Där håller jag inte med. Så här nära Råkultur har jag inte varit i Europa tidigare! Även om dekorationen var lite pretentiöst överdådig.
– Jag har ju aldrig varit på Råkultur. Min gissning är att sushi helt enkelt inte är min grej, även om senaste besöket på Roppongi var helt okej. Bjud mig på Råkultur en onsdag så ska jag ge det en chans. Men då ska det vara champagne i glasen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar