Middag på gågatan i Reims erbjuder anklever och biff tartar. En flaska blanc de blanc gör DKIM nöjda även på ett enkelt brasserie. O svarar på frågorna.
Hur valde vi stället?
– En kombination av din makalösa gaturadar och min känsla för á la carte-presentationer. Man måste undvika dagens turistmeny. Dessutom var brasseriet fullsmockat av människor samtidigt som servicen såg stressad men kontrollerad och stolt ut. Sådant brukar båda gott!
Vad beställdes och varför?
– Vi hade spetsat in oss på anklever och här såg de faktiskt ut att kunna leverera och jag måste säga att när den tjocka skivan anklever kom in blev jag glad ner i tåspetsarna. Precis så ska en terinne presenteras. Rikligt med smörstekt bröd, fikonmarmelad vid sidan och svartpeppar som du själv får dosera. Gud vad gott det var! En texturellt mysigt kompletterande sallad skänkte knaster och kontrast till mjukheten i foie grasen.
Var detta huvudrätten?
– Nej, vi valde den halstrade varianten av biff tartar till huvudrätt. Det är ingenting vi ångrar. Köttet var välkryddat och mjällt och perfekt tillrett. Pommes fritesen kändes fräsch i den ljumma maj-kvällen.
Pommes frites? Har DKIM blivit trashig?
– Det var en idiotisk reflektion! Vi har väl aldrig lagt prestige före sanning?! Friterad potatis är jävligt gott om det görs rätt.
Inte drack vi väl champagne till pommes frites?
– Joho! Det var den 12:e för dagen. En flaska Mandois blanc de blanc.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar