Varför gick du hit?
– Vi fick rekommendationer från en lokal vinodlare. Det blev en lång vindlande promenad genom Reims gränder, och många förvirrade förfrågningar till lokalbefolkningen. Till slut hittade vi rätt.
Var det värt det?
– Både ja och nej. Det gick helt i linje med den ambivalens jag känner med champagne-regionen i stort och i synnerhet Lássiett champonage. För att vidaeutveckla: anklever-terrinen var en magnifik uppvisning i råvarans ackuratess trots att den bara kom med en liten balsamico-reduktion och en korg torrt kanelbröd så var den sig själv nog. Smörig, blommig och helt utan den metalliska bismak man ibland kan råka ut för.
Foie gras.Vad åt du mer?
– Jag åt också den risotto du har refererat till. Jag instämmer fullt ut med att den var en kall ris à la malta utan saftsoppa. Däremot var jätteräkorna som kom till faktiskt helt fantastiska, ytterligt väl kryddade och perfekt mjälla. Återigen denna ambivalens!
Risotto med räkor.Hade du någon dryckesupplevelse under tiden?
– Vi tog in en flaska Lallier. Jag tyckte att den växte med tiden. Upplevelsen låg främst i den trygga känslan i att ha ett helrör champagne i ishink på mitt bord. Innan dess kände jag mig naken. Jag har hela tiden känt mig orolig de gånger vi bara beställt glasvis – coupes –med regionens specialitet.
Till sist: Om V.O var ett samlag. Hur skulle du beskriva partnern?
– Välvillig, men för snygg för att riktigt kunna slappna av och leva upp till sig själv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar