Champagne del 1: Vi är framme!

DKIM är i världens bubbligaste lyxdistrikt. Flaskorna rullar, liksom euron. Champagnen är lika dyr här som hemma, men utbudet är enormt. O svarar på frågorna.

Nu är klockan 16.15. Jag testar i detta nu mitt 11:e champagnemärke för dagen. Är du med?
– Ja, jag är väl på samma. Den flaska vi har tagit in för tillfället – Mandois – känns helt habil på det lilla trevliga torget i Reims. Men den bästa jag har druckit idag var en blanc de blanc på tvåstjärniga skrytetablissemanget L'assiette Champenois där vi blivit bortskämda med en degustationsmeny av ägaren själv, Arnaud Lallement (se separat recension).

Vad är blanc de blanc?
– Det är en champagne uteslutande gjord på chardonnay som – i bästa fall – blir en uppvisning i rak och enkel elegans.

Hur känns den i munnen?
– Det är som att dricka frisk morgonsol i en kylig men ändå inbjudande gryning vid Atlantkusten.

Vad har du mer druckit?
– Framförallt har vi druckit en jättetrevlig brut från pyttehuset Thierry Perrion där vi också tillbringade hela gårdagen med lunch och samtal med ägarinnan Jessica Perrion. Hon hade stort tålamod med våra nybörjarfasoner och fick oss att verkligen känna oss hemma i den här regionen.

Hur smakade Thierry Perrion?
– Den har ju 80 procent pinot noir och 20 procent chardonnay och inte en droppe pinot munier. Det gör den elegant. Munier är bara en utfyllnadsdruva. Själv kände jag mycket äpple och smultron men jag vet inte om det är den etablerade publikens åsikt. Det skiter jag i i så fall.

Vad tycker du i nuläget om de stora aktörerna på marknaden, alltså kändisetiketter som Pommery, Taittinger och Dom Perrignon?
– Jag tror egentligen att de bara blir drickbara om man kliver upp på de smalare prestige-versionerna, men inte ens då kan vi tala om prisvärdhet. Istället känner jag större respekt för de mindre, lantbruksbetonade och familjeägda husen. Champagne är precis som många andra exklusiva och dyra produkter något som måste få en kontext och ett sammanhang för att kunna uppskattas fullt ut. Det finns allt för mycket av tanklös skrytkonsumtion av saker som iransk kaviar, gåslever och – just det – champagne.