Helsingfors del 2: Middag hos stjärnkocken

Inne på Ateljé Finne.

Det moderna finska köket stavas "enkelhet". DKIM gör bekantskap med Antto Melasniemi och hans prestigekrog Ateljé Finne. Middagen den första kvällen blir fyra rätters munsex. O frågar, P svarar.

Vi har en tradition av personliga möten med stjärnkockar på deras arbetsrum. Vilket var ditt första intryck idag?

– Antto tog emot i biytan till lilla, intima Kuurna. Först fick vi en rundtur i köket, som var ett öppet kyffe mot den minimala matsalen. Det var kamratligt och välkomnande. Två flaskor rött av små, europeiska vinproducenter stod redan uppkorkade på bordet. Samtalet startade av sig självt.

Efter en halvtimma dök en av Anttos gamla polare upp. Berätta mer om det?

– Jag antar att du inte menar någon av de tre damerna som passerade revy under intervjun, utan självaste HIM-sångaren Ville Vallo. Jag har träffat honom en gång förut, på Bar 9, när jag spelade biljard med några lokala gothfjortisar. De blev helt till sig. Jag förstår det nu, när jag känner honom. Helskön vego.

Antto berättade bland annat om ett avancerat konsthappening-upplägg i London som går av stapeln om två veckor i London. Förstod du lika lite av det som jag?

– Nej, Finska Institutet i Storbritannien har bett ett antal konstnärer, designers och matkonnässörer att fixa ett Helsingfors-event i en gammal industrilokal. Antto står för menyn. Vad är det du inte förstår?

Jag förstår så mycket som att det är en marknadsföringsåtgärd för Finland. Men – är det inte bättre om det internationella klientelet landar rakt in på Arkadiankatu 14?

– Jo, kanske, efter vår middagsupplevelse. Jag berättar gärna mer om den!

Limemarinerad abborrtartar med hemgjort knäckebröd.

Limemarinerad abborrtartar och hembakat knäcke. Rökt fiskröra på smörstekt rågbröd. Lammfilé med vita bönor. Och en perfekt och lite rökig créme brulée. Beskriv dina intryck av de här rätterna.

– Vi har ju ätit på en del Michelin-krogar, du och jag. Men det här slog faktiskt det mesta. Rent, enkelt, högtidligt är spontana jubelrop. Jag har fortfarande inte smält att jag låtit en rå abborre beträda de daggvåta marker i min mun som ingen dylik insjöfisk förut tillåtits beträda. Jag tog en nypa luft innan huvudrätten. När jag kom tillbaka hade du tagit en tugga av lammet – och jag ljuger inte när jag säger att du satt och dreglade! Det bara rann ner för hakan av snålvatten. Jag har aldrig sett något liknande mellan Pamplona och Paris.

Vår sommelier hette Danilo och var bördig från Rom. Han attackerade oss med vad jag upplevde som verkligt genuin gästfrihet. Håller du med?

– Verkligen. Flaska efter flaska öppnades enbart för vår njutnings skull. De kom direkt från källaren, fortfarande inlindade i silkespapper. Samtliga från gårdar tillhörande personliga vänner till Danilo. Han bjöd därmed på sig själv, kluckande i våra strupar som om vi verkligen betydde något.

Man brukar säga att ingen värme är som krogvärmen. Skulle man också kunna säga att inga vänner är som nya krögarvänner?

– Tja.

Rökt fiskröra på smörstekt rågbröd.

Till sist: Gav Ateljé Finne dig mersmak på Helsingfors krogliv eller skänkte den dig ett vemod över att ingenting ytterligare kan finnas att upptäcka?

– Jag förstår hur din sjuka hjärna kopplar. Men om jag ska praktisera mindfulness så bestämmer jag att den här stunden är överlägsen alla andra matminnen och att den kanske, imorgon, när Danilos konjak dunstat från min kropps system kan – och jag poängterar kan – eventuellt överträffas. Det är mitt enda hopp om den kommande helgen.

Och slutligen: Om Antto vore uppfostrad av ett djur – vilket vore det?

– Mårdhunden, helt klart. Den är oönskad in naturen, precis som Ateljé Finne måste vara i krogbranschen av konkurrenterna. Det finns en koppling.

Créme brulée.