Helsingfors del 6: Ryskt hopp på Kosmos

Entrén mot Esplanaden.

Ännu en välförtjänt middag ska intas i Finlands huvudstad. Temat blir, något oväntat, sovjetiskt. O svarar på frågor om kräftor, hushållsmaskiner och politik.

Det tog lång tid för oss att bestämma vad vi skulle äta, trots att menyerna var ganska tunna. Du ville ha både kräftor och kalv, varför var det så svårt att välja.
– Jag tycker tvärtom att menyn var väldigt omfattande med massor av rätter under rubriker som soppa, fågel, kött och fisk. Men mycket verkade onödigt gräddigt och fett, därför var det svårt att få till den perfekta kombinationen för just min mun, just i den stunden. Dessutom visade det sig att kalven var slut, och då föll även kräftförrätten, eftersom det skaldjuret i min värld hörde hemma just som en perfekt höstlik inledning till en mjäll kalvnoisette.

Till slut föll valet på ett säkert förrättskort: rom, rödlök och smetana på en rysk pannkaka. Hur kändes det när den serverades direkt ur stekpannan, som bars fram till bordet av en handsbeklädd servitris.
– Sådana enkla gester är något jag generellt är barnsligt förtjust i. Tyvärr måste jag dock säga att även om rommen var utmärkt, så var blinin i stabbigaste laget. Hade kocken möjligen överdoserat mängden bovetemjöl just denna kväll? Ingen skada egentligen skedd, sådant kan ske i de bästa familjer.

Pannkaka med för mycket bovete och för lite rom.

Du klagade på att det var för lite rom och för mycket blini?
– Ja, det var just det jag nyss försökte säga. Men jag ska försöka vara ännu tydligare.

Huvudrätten blev en soppa på rödbetor med kött i botten, en robust rysk borstj. Du har gjort sådan själv. När och till vem?
– Senast i vintras, till mig och min fru hemma i vårt radhuskök. Jag strimlade rödbetorna med min prestigeköksmaskin nummer ett: en Magimix 5200. Det är fransk kvalitetsmatberedare med induktionsmotor och 12-årig garanti. Skålarnas plast är den samma som används i concordflygplanens fönsterrutor. Helt okrossbart. Min borstj har något mindre ättikssyrlighet, något större sötma och mer sälta. Jag är också frikostigare med persiljan. Men den här var också oerhört god.

Magimix 5200.

Varför lagade du kommunistkäk? Är du bolsjevik?
– Rödbetssoppa är något av det godaste och enklaste man kan laga. Det fick jag en välbehövlig påminnelse om idag. Min politiska orientering skulle snarast kunna beskrivas som socialliberal. Men jag är definitivt mer vänsterorienterad än du, som nyss plågade mig med en redogörelse för hur man bäst fuskar med momsen som f-skattare hela vägen från Stockmanns hem till hotellet.

Det var inte momsen som stod i fokus, du missuppfattade hela skiten.
– Det är möjligt, eftersom jag stängde av redan efter tio sekunder. Men det handlade hursomhelst om fuskande på bekostnad av exempelvis pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Borta bra men hemma hos O bäst…

Som sagt, du missförstod. Det är ju jag som är kommunist! Nåväl: Ett glas champagne före maten gjorde dig tveksam i efterhand. Du resonerade kring att det kanske inte var nödvändigt. Har du övergett både bubblet och michelinstjärnorna?
– Nej, men jag ska bli bättre på att inte slentrianmässigt välja champagne i alla lägen. Och då menar jag inte att jag tänker bli en snålkukad, småborgerlig chapel hill-taliban som bara dricker äkta på sina jämna bröllopsdagar eller när någon annan bjuder. Bara att jag tänker reflektera mer kring mitt drickande, ur alla aspekter.

Får jag vara med?
– Inget skulle göra mig gladare.

Till sist: Vi sökte äkthet efter fadäsen på Chez Dominique, vad fann vi på Kosmos?
– Äkthet, absolut. Även om jag upplevde värmen och omtanken större på till exempel Seahorse.