Champagne del 6: Levern är livet…

… för oss. Men döden för många bevingade kamrater. O talar ut om sin oetiska hedonism.


Nu har vi umgåtts i fyra dagar. Vi har ätit anklever varje kväll. Varför tycker du så mycket om den här rätten?
– Det är en förälskelse som inte ger med sig. Orsaken är oklar, men som du vet är jag alltid svag för rätter som kombinerar sälta och umami med en djup och smörig sötma. Och anklever är ju en sällsamt bra manifestation av den kombinationen.

När åt du anklever första gången?
– Det var i 10-årsåldern, hemma hos en rik släkting. Den gången förstod jag ingenting, mer än att jag uppskattade mystiken.

Hur uppstod leverförälskelsen i vuxen ålder?
– Det var en osannolik bjudlunch där ett känt whiskeymärke ville profilera sina produkter även som måltidsdrycker. Alltså bjöds vi nio specialkomponerade smårätter till lika många sorters whiskey. Platsen var en skärgårdsbåt och en känd kock hade städslats för uppdraget. Jag vill minnas att det var den tredje rätten som var en färsk halstrad anklever. Whiskeyn passade inte speciellt bra ihop med något, men den här upplevelsen av foie gras blev en ögonöppnare och ett verkligt minne för livet. Ungefär som att bli av med oskulden.

Hur ofta äter du foie gras hemma?
– Alldeles för sällan. Kanske två-tre gånger i månaden. Men jag försöker överraska familjen ganska regelbundet med ett par skivor från hallen, och det bästa är att det egentligen bara är jag och min femåriga son som äter. Mer till oss! Redan för något år sedan frågade han mig vid ett tillfälle – när vi satte oss i bilen efter dagis – helt plötsligt: ”Pappa, tycker du bäst om gåslever eller anklever?”. Det gjorde mig varm om hjärtat. I själva sakfrågan tycker jag att det är svårt att överhuvudtaget göra ett val.

Satsa alltid på glasburkarna (överst). Leta efter påskriften
"Foie gras de carnard entier". That's the shit.

För en tag sedan ramlade vi på så kallad ”schyst” anklever på Ica Maxi, den ska alltså komma från icke tvångsmatade djur?
– Ja, jag blev alldeles till mig. Behandlingen av djuren är ju baksidan av den här produkten – och gissa om jag blev glad när det problemet plötsligt verkade helt undanröjt. Men säg den lycka som varar. För det första smakade det inte speciellt bra, för det andra var innehållsförteckningen en uppvisning i mystiska tillsatser och aromer. Och andelen lever var bara 40 procent!

Så du tänker bara fortsätta äta från de plågade fåglarna då?
– Ja. Men jag jobbar på en lösning. Många finkrogar i Sverige erbjuder ju svensk, ekologisk och icke tvångsmatad anklever. Problemet är bara hur man får tag i den som privatperson. Om du visste hur många timmar jag har lagt på att googla det utan att lyckas. Kanske kan någon läsare tipsa i en kommentar till det här inlägget?