Delar av DKIM i exil

P på solokvist i Luleå. Stans bästa restaurang verkar vara Bakfickan.

Vad fick dig att välja det här stället?
- Det var stans enda restaurang som utifrån signalerade klass. Det fanns marschaller. Jag blev genast sugen på färsk pasta med hummer som fanns på menyn utanför.

Hur såg det ut inomhus?
- Inredningen var sparsmakad på ett lantligt sätt. Skinnstolar från Ikea. De hade också röda fondväggar i lokalen. Det skulle nog uppfattas som trendigt. På väggarna hängde svartvit fotokonst. Ramarna verkade komma från Gallerix.

Hur var hummern?
- Jo, det ska jag säga dig, att den kom med rödlök, paprika, haricots verts och en krydda som jag misstänker var koriander. Vitvinssåsen var välgjord. I mina anteckningar står det pastan var gudomlig. Men jag var ensam och från början välvilligt inställd till rätten eftersom maten var mitt enda sällskap. Förutom det spanska rödvinet, då. Men det undviker jag helst att beröra här.

Något att säga om övrigt klientel?
- Ett högljutt homosexuellt manspar överröstade till och med mina egna självgoda tankar. De diskuterade Pride-festivalen och lägenhetsbyten med några väninnor som verkade jobba på Universitetet.

Om Bakfickan var…
… en raggningsreplik?
– ”Har inte du heller hittat nån? Ska vi gå hem nu? Klockan är kvart i.”
… en venerisk sjukdom?
– Klamydia. Det finns i alla småstäder. Inte så farligt, men inte speciellt roligt.