måndag 13 oktober 2008

Hörnet som Gud glömde

DKIM återser en gammal lunchklassiker: Café Corner vid korsningen Luntmakargatan/Kungstensgatan. P svarar på frågorna.

Vad fick dig att styra stegen hit av alla ställen?
– För ett par år sedan gick jag hit fem dagar i veckan. Det blev en dålig vana. Det var inte maten som lockade, utan den storbystade gymtränar-servitrisen som lunchjobbade här då. Hon slutade när Corner konkade första gången. Sedan dess har de säkert bytt ägare fyra gånger. I dag ville jag åt hälsomenyn som stället alltid varit ett föredöme med.

Motsägelsefullt fjäderfä.

Du beställde cesarsallad?
– Ja. Det är en rätt som jag tycker om. Inte för den välkända dressingen utanför kycklingen och parmesanen. Det här exemplaret var fräscht, men lite väl kladdigt av all vit sås. Ja, du förstår.

Men vi var nästan ensamma. Var det inte knökat här förr i tiden?
– Jo. Men troligen har det att göra med att Handelshögskolans elever inte har råd att äta här längre i och med börskraschen.

Jag tror att det har och göra med maten. Min sallad med rödbetor, quinoa och chevrecreme var fullständigt menlös. Jag tipsa kocken om att åtminstone börja koka sina gryn i lite buljong så har han en bättre bas.
– Jag förstår vad du menar. Han verkade lat. Mina krutonger bestod av gammalt ratat lunchbröd. Dessutom var salladsbladen ett luftslott under de alltför få kycklingskivorna.


Menlöst.

Nu låter du motsägelsefull igen?
– Det stämmer. Jag är en komplex person. Ibland förvirrar jag människor. Men jag ser det som deras problem, inte mitt.
– Jag tycker förresten att det är osmakligt att de satt upp en teve i taket.

Tänk dig nu att Corner är en gammal flickvän.
Vad skulle hon heta?
– Annika.
Vilken skulle er relation vara idag?
– Helt överstökad. Ingen av oss skulle vilja stöta på den andra på gatan.
Vilken vore er mest minnesvärda stund?
– Sexet under de första tre månaderna. Ändå var det inte värt det.

Inga kommentarer: